Panik och ångest, mmm två härliga känslor som går hand i hand. Och varför nu detta? Jo (jag kan ju bara tala för mig själv men av Ninas små utbrott och ljudliga suckar lite titt som tätt så tror jag hennes frustration nog är minst lika stor som min) eftersom tiden inte räcker till, ungefär. För att vi om drygt en och en halv månad ska vara klara med vårt projektarbete. För att vi inte har skrivit ett enda ord på den än. För att detta jäkla fördjupningsarbete aldrig vill bli klart. För att det finns tusen roligare saker att syssla med och bara tanken på att läsa en enda till artikel om avfallshantering eller skriva ett enda ord till som börjar på s och slutar på opor får det att krypa i kroppen!
Frustrationen blev inte mindre idag då vi kikade in på Last FMs hemsida och kollade in alla artister som kommer till Brasilien och i många fall bara ett stenkast från vår lägenhet (typ i Porto Alegre, Sao Paulo och Rio de Janeiro) som vi såååååå gärna vill se men som, precis, tiden inte låter oss göra, vivill vivill vivill!
Vi tittade även på vädret i Florianopolis de kommande veckorna då vi åker dit i början av april för minisemester och nä, bara att inse att den där brännan vi tänkte jobba på nog får vänta till äventyren i USA för vare sig vi vill det eller inte så är det idag, den 21 mars, dagen då hösten börjar här nere i södra Brasilien.
Ja, ni hör ju hur klagomuren rasat och spyr ut egentligen ganska många i-landsproblem. Vill inte värka gnällig och otacksam och så för trots all denna frustration så går vi och lägger oss med tanken: Shit, vi är verkligen i Brasilien!
Tack för kaffet! // Hanna
Kommentera