Tack och lov har Nina äntligen kommit hem igen, hel, ren och något klokare! Har varit ganska trist för mig att dra mig till skolan (och gym!) alldeles ensam och försöka hitta motivationen till att på nått sätt få något vettigt gjort med detta examensarbete. Känns som vi har tusen trådar ute i luften och vi vet inte riktigt vilken vi ska dra i först för att lyckas knyta ihop hela examenspåsen i slutet (haha vilken fiffig metafor va?). Men kändes ändå som jag gjort lite nytta när Nina varit viktig uppe i Härnösand då hon sa att hon kände sig lite lättare om hjärtat då jag visade vad jag åstadkommit under dessa dagar vi varit åtskilda.
Men en sak är i alla fall säker, och det är att det är så mycket roligare att slita med examensarbete när man är två, då blir det många mikropauser med skratt och konstiga frågor och funderingar!
Tack för kaffet! // Hanna
Kommentera